Therese Jäger.
VD
Cypoint Incode
Therése, varför jobbar du på Cypoint?
Jag tror på ett hållbart och utvecklande arbetsliv för alla. Arbetet är en så stor del av ditt liv, då ska du må bra av det. Det finns alltid roliga uppgifter och mindre roliga uppgifter. Det är oftast inte det som har störst inverkan i upplevelsen av arbetet. Det är hur du mår med dina kollegor och vilken stöttning och tilltro du möts av.
Ska du våga utmana dig själv och andra och ständigt lära dig nytt och bli en bättre version av dig själv behöver du vara orädd i ditt sammanhang. Utvecklingen går så snabbt nu. Rädsla hämmar, det har vi inte råd med.
Det är den kulturen jag upplever att Cypoint vill bygga och därför jag valde att komma hit.
Vem är du som professionell och vad drivs du av i jobbet?
Jag har alltid drivits av verksamhetsutveckling i olika former. Att skapa mer med mindre, att göra saker bättre och roligare. I grunden har jag en Master i Maskinteknik och att jag hamnade inom IT var en slump. Jag insåg att det mesta av modern processutveckling och affärsutveckling görs med hjälp av olika applikationer och integrationer.
Ska du åstadkomma mycket räcker det inte att du kan springa fort själv. Du behöver kunna bygga högpresterande team för att springa långt också. Du behöver se varje individ och få alla att fungera på bästa sätt tillsammans med andra. Och du behöver olika typer av personer. Psykologi är något som intresserar mig väldigt mycket och jag tycker att det är en grundläggande aspekt när det kommer till att bygga företagskulturer som baserar sig på värderingar.
Och vad gör du gärna annars på fritiden?
Vi är inne i småbarnskaoset med allt vad det innebär. Familjen har högsta prioritet så merparten av tiden går åt till det berömda livspusslet. Utöver det håller vi på att bygga hus vilket är oerhört spännande och det ska bli roligt att se slutresultatet så småningom!
Mitt största intresse är hästar och jag håller till i stallet ett par gånger i veckan. Där får jag komma ut i naturen och röra på mig och få fokusera på annat en stund. När det blir dags för pension tänker jag mig att vi kommer att flytta ut på landet till en hästgård. Fika och sitta i solen mellan allt fixande. I framtiden kommer solen alltid att skina på dagarna och regnet räddar växtligheten på nätterna. 😉